Vi gav oss iväg fredag morgon – i regn och rusk. På eftermiddagen skulle det vara uppehåll, regna på kvällen och bli klart (och kallt) under natten. Efter viss tvekan bestämde vi oss för att gå tre kilometer på fredagen och åtta på lördagen. Väderprognosen höll och vi lyckades pricka in vår korta vandring utan regn.
När vi kom fram till lägerplatsen var vi lite kaffesugna och Niclas plockade fram spritköket, det tredje vi är på nu, upplevlat till brännare som går på gas, dvs mycket snabbare och framför allt så sotar det ingenting. Jag försökte tända en brasa i regnet eftersom vi skulle grilla korv lite senare. Det gick sådär, men med Niclas hjälp att göra stickor gick det bra. Så upptäckte han att han hade köpt fel gas till brännaren… inget kaffe, inget pulvermos till korven… inget kaffe nästa morgon!!! Niclas var nog redo att ringa Joakim och ge upp, men vi löste problemet.
Det var jag som hade önskat att få vakna i skogen på min födelsedag och den önskan uppfylldes med besked. Tack vare sovsäckar som klarar minus fem, ett tältljus och mys i de ihopkopplade sovsäckarna sov vi gott och varmt. Utan rätt sorts gas var det bara att gå upp och sätta igång att elda direkt på morgonen i frosten.
Kaffekitteln var inte alls lika ren och fin som på bilden när vi hade kokat vatten till pulvermos, nyponsoppa och kaffe. På vandringen mot bilen blev det många korta fikastopp men ingen lunch. Det var inga problem att hålla värmen så länge vi gick, men vinden var kall och vid ett tillfälle kom det något flygande i luften. Vi trodde det var pollensäsongen som hade börjat, men nej, det var snö. När jag gick där med både klut och mössa för att hålla värmen funderade jag på att plocka fram den brända kaffekitteln och ta en gren från skogen som en kvast att åka på. Det var ju Påskafton!
Upp, upp, uppför gick det på vår vandring. När vi var nästan framme fick vi syn på bilen där den stod parkerad vid en sjö. Då gällde det bara att ta sig nerför backen.